Sommar?

Inte mycket har påmint om sommar här i Baden de senaste dagarna. 13 grader och ösregn, följt av regn, följt av mer ösregn. Det var varmare i februari. Folk går runt med paraplyer, som de viftar med och fäller upp utan förvarning eller hänsyn till människor i sin närhet. Som obeväpnad utgör jag emellertid ingen allmänfara. Å andra sidan blir jag ju blöt.

Vissa saker händer bara på film, sägs det. Säkert är att Sommar är det för närvarande bara på radio. Den har börjat bra. Lundell är som gjord för att vara sommarpratare. Han levererade inga större överraskningar, men med en lagom dos allvar och skön musik gick hans en och en halv timme fort förbi. Han hann förstås med ett par observationer om miljöpartiet, dagens Sverige och Stockholm, vilka jag till stor del kan skriva under på.

Sedan Mark Levengood, formuleringskonstnären. Ibland undrar jag om han är så där finurligt finlandssvensk hemma till vardags också, helt av sig själv, och om detta i så fall driver maken till vansinne ibland. Eller om han måste sitta och fundera ut underfundigheterna, som de flesta av oss andra.

Efter denna massiva inledning blev Catenaccis program ingen spännande upplevelse. Man fick glimtar av hans fängslande familjehistoria och egna händelserika liv, men utan att riktigt beröra. Istället lades mycket tid på att förklara hur mycke bättre världen skulle vara om vi respekterade varandra och brydde oss mer. Och inget fel i det, men det visste jag liksom redan. Ja ja, det är lätt att klaga. Ikväll ska jag höra på Helle Klein. Få se vad hon har att säga.

Basilea!

I midsommarhelgen har jag varit i Schweiz för första gången på riktigt. Tidigare har jag varit på Basels flygplats, som dock geografiskt ligger i Frankrike (även om en del av den lyder under under schweizisk jurisdiktion (detta har för den resande mest betydelsen att man måste stå i kö en extra gång för passkontroll, samt att man kan handla taxfree)). Den schweiziska plats jag besökte var just staden med de många namnen (Bâle, Basle och - förstås - Basel), på snubbelavstånd från Baden (och Frankrike).

Schweiz är ett märkligt land, på många sätt. Man betalar med den sista ännu giltiga europeiska francen (1 CHF = hundra ja, vadå? 20 sådana ligger i potten för den som kan ge ett komplett svar, utan att konsultera wikivaddetnuheter). 'Hej!' heter 'Grüezi!'. Skidåkare heter Fränzi Aufdenblatten (åtminstone en, och hon är en potentiell kund för en duktig webbdesigner). Nåväl, till Schweiz skall jag trots detta åka om några veckor i en liten Opel (eller motsvarande), men låt oss för närvarande koncentrera oss på det lilla hörn av landet där Basel ligger.

Jag reste med ett RegionalExpress-tåg, som via Freiburg transporterar människor från Offenburg, en sträcka på cirka tolv mil. Därav 'regional'. Förklaringen till 'express' väntar jag fortfarande på. Express brukar vanligen beskriva tåg som går lite snabbare och inte stannar på alla stationer. Så inte här i Baden. Tåget rörde sig emellertid betydligt fortare mellan stationerna än när det stod stilla vid det otal stationer vi gjorde halt vid, så efter en knapp timme anlände det till Schweiz och stationen med det allittererade namnet Basel Badischer Bahnhof. Dit kommer man som tågresande från Tyskland. Teoretiskt sett sker passkontroll på väg mellan perrong och stationens entré. I praktiken gick man bara förbi en lagom tjock man i sina bästa år, som stod och såg viktig ut, men som inte efterfrågade några som helst identitetshandlingar. Viktig information är att de enda så kallade bekvämlighetsinrättningarna finns på perrongsidan av passkontrollen, så om man behöver nyttja dem och inte vill springa fram och tillbaka över gränsen får man vara förutseende!

Att besöka Basel innebär en vistelse vid Rhen, vilket alltid är väl använd tid. Även om floden här bara är hälften så stor som i Köln är den en imponerande syn. Tankers och pråmar navigeras av harmoniska kaptener. Då Rhen är en trafikerad flod har man beslutat att markera treriksgränsen mellan Schweiz, Tyskland och Frankrike, inte med ett stenröse mitt i floden där den faktiskt går, utan lite vid sidan av, med ett sällsynt fult monument, vilket mest påminner om ett med tre vingar försett upprättstående stridsflygplan i en blomsterrabatt.

Fult kan man inte kalla Basels konstmuseum. Inte heller de tavlor man hängt på innerväggarna för att göra det hela lite mer hemtrevligt går av för hackor. En mängd kända konstnärer fanns representerade: Dalí, Miro, Picasso, Warhol, Cézanne, Degas, Gaughin, Manet, Monet, Renoir, Chagall, Kandinskij och många fler. Jag fastnade särskilt för utställningens enda Kandinskij och ett verk av tyske Max Ernst, samt fascinerades av impressionisten Pisarros teknik och holländska medeltidsmålares förmåga att avbilda material som glas och metall. En av Chagalls tavlor bar namnet "Jude i grönt" och föreställde just det. Det är okänt om detta verk inspirerade Chris de Burgh till "Lady in red".

Det finns mer att orda om rörande Basel, som dyr men god pasta med skaldjur och appenzeller-bakverk med aprikossylt och mandelmassa men tror jag slutar här. Ja, så blir det.

Boende i Baden - några punkter

Om du får för dig att flytta till Baden, ha följande punkter i åtanke.

1. Dörrarna låser sig så fort man stänger dem, så se till att alltid ha nycklarna med dig! Även när du bara ska gå till affären och köpa mjölk.

2. Nähä, så du misslyckades med det. Nåja, det kan hända den bäste. Ingen fara - det är en eller fler än du som bor i lägenheten. Ring på, så öppnas dörren.

3. Hm. Det händer att människor man delar lägenhet med åker iväg över helgen utan att säga till. Men, ingen panik! Hyresvärdinnan, som har extranyckel, kanske bor i huset. Jadå.

4. En förutsättning för att komma åt extranyckeln är förstås att Frau Hyresvärd är hemma. Är hon inte det, ring hennes son på mobilen.

5. Mobilen glömde du visst bredvid nycklarna på skrivbordet, liksom numret omutifallatt du skulle få tag på en annan telefon.

6. Det finns faktiskt gränser för hur klantig man får vara. Ta en promenad och fundera ut hur du ska få tag i en låssmed - helst en som är välvilligt inställd till din dåliga tyska - om ingen mirakulöst har återvänt när promenaden är till ända.

7. Kom tillbaka från promenaden i exakt rätt tid för att möta hyresvärdinnan på väg in genom ytterdörren

8. Överraska dig själv och andra med att plötsligt få fram två meningar begriplig tyska i rad för att få låna extranyckeln.

9. Låna extranyckeln.

10. Tag med ordinarie nyckel, när du lämnar tillbaka extranyckeln.

11. Tacka hyresvärdinna och eventuella inblandade högre makter.

12. Återgå till att njuta av sommarvädret.

Näär kommer helgen?

Idag är det annandag pingst i Sverige, vilken genom riksdagsbeslut är en rörlig helgdag sedan 2005. Här i Baden firade vi denna helg redan förra måndagen, varför vi har måst arbeta idag. Det katolska Tyskland firar emellertid imorgon nattvarden som institution, vilket innebär att jag är ledig då. Så ligger det alltså till.

En dag i juni (om en dag i maj)

Juni har kommit. Jag har varit och hämtat ut ersättning för tågförseningen som drabbade mig (ja, andra också, men jag fick bara ersättning för min del) i början av maj. "Sprechen Sie Englisch?" frågade jag vänligt i biljettluckan. "Deutsch!" var det koncisa svaret, så jag mumlade något om "Verspätung" och lämnade fram biljetten och ett formulär man måste fylla i. "Frühling-Spezial" (en rabatterad vårbiljett), flinade järnvägstjänstemannen hånfullt och var på väg att lämna tillbaks biljetten och avspisa mig när han hindrade sig och självsäkert, som i förbigående, frågade sin kollega om det var någon förseningsersättning för sådana biljetter. Till hans förvåning var kollegan av en annan uppfattning: "Fem euro får man alltid i sådana fall, menade hon". Jag hade räknat med mer, men fem euro är ju bättre än ingenting. Tänkte jag. Modfälld satte sig järnvägstjänstemannen att mumla och slå i datorn en stund tills han insåg att mitt ärende vida översteg vad han kunde klara av. Han gick och rådfrågade sin chef. Han kom tillbaka efter en stund, mumlade ett tag till och gav mig sedan €9,80 i form av ett presentkort hos Deutsche Bahn. Med ett par överordnade till hade jag nog haft chans på full återbetalning plus en modelljärnväg och en sån där liten spade som stinsarna brukade ha när de vinkade iväg tågen. Men jag hade inte tid att ta ärendet vidare. Lunchrasten var slut.