Det låter sig inte riktigt göra i Freiburg. I stan kan man inte ha bäckarna att dansa hur som helst, resonerar man här. Till yttermera visso är alla vattendrag och sjöar i och omkring staden konstgjorda. Utom Dreisam. Men man har gjort ett styvt jobb för att få även den att se konstgjord ut, för att inte göra de små fuskbäckarna avundsjuka. Stenlagd botten och små "vattenfall" regelbundet utplacerade var tionde meter. Folk kan ju få för sig att naturen själv har för vana att göra floder, alldeles av sig själv. Nej. I smärre undantagsfall kan det medges, men för ett ordentligt flodbygge krävs insatser av en ingenjör.
Igår var det Valborgsmässoafton, till gamman för alla som tycker om att sätta fyr på saker, bära studentmössa och kasta möbler i fontäner. Inget av detta lockar mig. Mina rationella vänner firade Valborg redan under veckoslutet, emedan festens värdinna arbetar i ett främmande land med konstiga vanor; man är exempelvis inte ledig första maj. Detta finner jag anmärkningsvärt. Till och med i Baden inleds årets femte månad med en helgdag. Övriga festdeltagare hade alltså möjlighet att fira Valborg två gånger, vilket av principskäl måste anses som djupt orättvist (eller som en lågbudgetversion av att med datumgränsens hjälp fira nyår två gånger samma år).
Ett stilla regn faller. Åskan har kommit och gått. Emedan jag inte har något paraply får jag stanna inne. Läsa om Drak-Ulla. Vad annars kan man göra?
Idag anlände min tågbiljett t/r Bryssel med posten. Jag har suttit och stirrat på den i timmar* men måste erkänna att jag inte riktigt förstår den. Ärligt talat får den en skrift som Myten om Sisyfos av Albert Camus att framstå som en pekbok för barn (1-3 år). Några exempel:
- det står ingenstans i klartext, varken på biljett eller följesedel var och när jag ska byta tåg (men jag vet att det ska vara i Köln, och det står något om K-Hbf på biljetten, nära ett klockslag jag minns från bokningen)
- på €88 bruttopris ska jag betala 19% moms, vilket de får till €14.05 (men 88 x 0,19 = 16,72). Vidare skall jag betala €1,50 för platsbiljett, vilket leder till ett nettopris på €99,50 (men 88 + 14,05 + 1,50 = 103,55). Den tyska** matematiken är svår.
Emellertid, om biljetten hjälper mig till Bryssel och åter till Baden är jag nöjd, tills vidare.
*Eventuella kommentarer om att jag borde skaffa mig ett så kallat liv, eller söka läkarhjälp, kommer att ignoreras med en kylig men överseende tystnad.
**Här är det inte fråga om något badiskt påhitt; biljetten är skickad från Frankfurt, som ligger i Hessen.
Sitter här och äter melon och gör lite resebokningar. Tänker på hur svårt det hade varit utan internet (ja, inte äta melon då...). Sitta i ett land där man knappt talar språket och boka biljetter klockan nio på kvällen. Ja, det hade inte gått för några år sedan...
Nåväl, nu ska vi inte sitta här och förundra oss över nutiden. Det finns så mycket annat att förundras över. Som att belgarna inte kan bygga plana trottoarer. Inte ens utanför ministerrådets högkvarter i Bryssel. Man får aldrig se när EU-ledarna snubblar snubblar på väg ut eller in, men det måste ske. Ingen kan gå runt en dag i Bryssel utan att någon gång snubbla på en lös eller sned platta. Inte ens Tony Blair. Eller Ségolène Royal. Jag stödjer numera henne i det franska presidentvalet. Det bästa argumentet är kanske att hon är den enda kvarvarande kandidaten som inte är Nicolas Sarkozy. Hennes tacksamhet för mitt stöd är sannolikt, men välförtjänt, obefintligt. Men mer om detta när den stora dagen närmar sig.
Den bokade resan går alltså till Belgiens huvudstad. Äntligen ska jag ordna upp en del saker som aldrig blev av när jag flyttade. Det kommer sannolikt att göra livet i Baden lättare.
Tidigare ikväll påpekade en god vän (i Sverige) det festliga i mitt behov att gå till tvättomaten. Därigenom gjorde han sitt goda rykte som skarp analytiker en stor björntjänst. Festligheten avtar nämligen snabbt i takt med den andel person man är som måste utföra själva tvättandet. Dels är det långt som tåget att gå, dels är det tungt att transportera tvätten från Haslach till Stühlinger (och tillbaka, när den är fuktig).
När jag anlänt till tvättinrättningen och börjat mata i slantar upptäckte försent jag att min strategi att göra av med småmynt inte skulle lyckas. Jag fick vackert lägga i två styck €2-pengar och låta de 60 cent jag redan lagt i gå till spillo, eller åtminstone till nästa kund. Ingen återbetalning av överskjutande belopp medgavs. Så går det nämligen inte till här i Baden.
Väl hemma upptäckte jag att tvättställningen var trasig. Min Mitbewohner, som annars tycks vara en balanserad ung man, måste ha råkat förstöra den i ett tillstånd av temporär uppbragdhet. Hursomhelst, ställningen gick inte att använda. Jag fick därför hänga tvätten lite här och där, vilket medfört att mitt rum nu ser ut som en kombination av en illa klädd julgran och en innergård i Neapel...
Här i Breisgau ser den Enda, Heliga och Apostoliska Kyrkan till att människor inte ligger och drar sig på söndagsmorgnarna. Klockarna i de de närbelägna kyrkorna gjorde vid niotiden en samlad attack på stadsdelens vilande befolkning. Här skall inte sovas bort någon vilodag inte! Jag sov förstås inte, men ringandet gjorde effektivt slut på min angenämt lugna söndagsmorgon med sängläsande.
Jag hade förberett ett långt inlägg om dagens franska presidentval. Det består dock, i likhet med den franska valdebatten, mest av ytligt gnäll, varför jag gärna besparar eventuella besökare dess innehåll. Ska inte heller säga något om Ségolène Royals utseende. Just nu. Eller Jean-Marie Le Pens. För den delen.
Den stekpanna som inköptes igår gjorde ett utmärkt intryck med sin jungfrustekning, när den utomordentligt väl tillagade två enheter Bratwurst till mig sistlidna afton.
Vad som än händer är det inte mitt fel. Det finns många att skylla på och det känns ganska skönt. En småländsk kattägare i storstaden, en blivande husägare i wannabe-storstaden och en valborgsvärdinna med nytt vinterkrig i antågande är alltså de stora bovarna här. Uppmuntra mitt ogenomtänkta förslag om att starta en blogg. Vad skulle det vara bra för? Jag som inte har något att berätta, förutom historier utan poäng ("Jag hade en lök i bältet. Det skulle egentligen ha varit en vit, men det fanns bara gula...").
Nå, vi får se hur det går. Nu är det dags att ge sig ut i den badiska solen. En stekpanna måste inhandlas - den som tillhör lägenheten har tappat allt vad teflon heter, och lär vara farlig att bruka.
Källförteckning
Jerome, Jerome K (1900) Three Men on the Bummel