Snart är det jul

[Göteborg lyser]
[Stockholm ska juldekoreras]

Ibland hittar man festliga artiklar, eller vad man ska kalla det, där de mest oväntade ämnen tas upp. Som nyss hemkommen från det redan i slutet av november tokigt julpyntade Lissabon fastnade jag för de här båda. Centralorten i Sveriges kungliga hufvudkommun lider tydligen inte bara av brist på juldekorationer i allmänhet. Ett stort problem tycks vara bristen på samordnade juldekorationer:

"- Stockholm är i behov av en koordinerad juldekoration så att inte stan ser ut som en cirkus"

påstår en person jag här låter vara anonym (den driftige kan ju följa länken och ta reda på vem det var). För min del trodde jag att tanken med pyntning var just att det skulle se ut som en cirkus (på ett ungefär; minus trapetser, cirkelspringande hästar och bröderna Bronett). Men, men. Det beror kanske på om man gillar cirkus eller inte. Sedan kan en landsortsbo som jag komma med påståendet att staden med mina ögon ofta har stora likheter med en cirkus i alla fall - året runt - så varför göra ett undantag till julen? Detta vore kanske att gå för långt; en del stockholmare är ganska kitsliga för sådana påståenden. När de kommer från utomstående.

"- Det stämmer att vi hittills aldrig har haft en bestämd plan för hur Stockholm ska julpyntas. Det kan man tycka är lite märkligt, men det har av tradition sköts [sic!] av affärsinnehavarna och fastighetsägarna själva"

är ett annat guldkorn ur den ena artikeln. Vad? Får folk bestämma sånt själva? Nej, koordinera mera! Detta ämne är så viktigt att landets största morgontidning (åtminstone i nättidningen) anser att det kräver två artiklar, varav en på ledarplats. Sådant händer nog bara i städer där man antingen (a) inte har några stora kommunala problem, eller (b) har större problem som måste döljas. Och, tänka sig, nu har jag ägnat tid åt att skriva ett inlägg om det också...

Tre tankar om TV. Tredje tanken. (Webb-TV)

Inlägget skulle handla om webb-TV. Jag skulle vara snar att underkänna det och jag skulle exemplifiera detta med ett inslag om en utrikesresa med Sveriges utrikesminister. Man fick se honom inför besöket, sedan gående någonstans i det aktuella utlandet och sedan på väg hem under en intervju. En speakerröst förkunnade (ungefär): "Här är Carl Bildt i [vardetnuvar]. Här är Carl Bildt i flygplanet och blir intervjuad av DN:s reporter.". Sedan var det slut. Ingenting substantiellt nämndes om besökets syfte eller resultat. Ingenting ur intervjun återgavs.

Så skulle det ha fortsatt. Bild- och ljudkvalitet dålig till usel. På de stora tidningarnas webbplatser var kvaliteten rätt dålig även på innehållet i inslagen, om också exemplet ovan var ett ytterlighetsfall. TV-bolagen oftast bättre i fråga om ljud och bild, men fortfarande inte något som kan ersätta vanlig TV. SVT hade lite bättre kvalitet på ett program: "Andra avenyn", men det vill jag inte se, så det kan kvitta. Samma sak gäller för en annan kanal jag hittade, men den visar mest tjeckiskt drama, verkar det - otextat. Men bra bild.

Jag laddade ner och installerade Joost. Det funkade inte på mitt Vista-system.

Sedan började det hända saker. DN.se visade OS-kval i damfotboll, en match ingen TV-kanal varken sände eller producerade bilder från. Ett intressant initiativ. Och så kunde man se snooker via Eurosports hemsida (detta kan vara ett argument både för och emot webb-TV, men jag väljer att se det som något positivt).

Sedan var jag bara förvirrad. Jag hade ingenting att säga om webb-TV och därmed gick mitt inlägg förlorat. Men det skulle ha handlat om webb-TV. Nu ska jag fara och studera portugisisk TV en vecka. Jag återkommer med mina tankar om sådan. Kanske.

Tre tankar om TV. Andra tanken. Audiovisuellt.

En av de stora fördelarna med TV är att det innehåller både ljud och bild. Nu kan man ju invända att det i många fall vore skönt att slippa höra allt dumt som sägs i programmen, och vissa saker vill man kanske inte så gärna se. En del sportreferat i radio gör faktiskt en del händelser mer spännande än de är. Nåja, men det är i alla fall en potentiell fördel med både ljud och bild. Man behöver inte välja. Om alla är nöjda kan vi kanske fortsätta?

Det är ju det här med sändningsrättigheter. Bilder finns, men man får inte visa dem. I söndagens "Fotbollskväll" hade en match i engelska ligan spelats, men man kunde inte visa bilder. Istället satt panelen och pratade om matchen, utan att man ens fick se målen, om det nu gjordes några. Det var som att titta på radio (vilket inte är så spännande i längden). Visst förstår jag att det bolag som äger rättigheterna gärna håller på sin ensamrätt medan matchen håller på, men i efterhand har de väl till och med en del att vinna på att låta andra visa utdrag? Små aptitretare, som kan locka nya abonnenter. Detta sista skrivet med förhoppningen att alltid lurar det någon, vilket gör att jag kan se mer fotboll gratis. Som om det inte fanns tillräckligt med fri fotboll att begapa ändå.

En TV-företeelse som faktiskt gör sig bäst med bild men utan ljud är "myrornas krig". Som alla andra för de annars ganska dämpade myrorna stort oväsen när de krigar. Jag har lärt mig mycket om världen genom att se på myrornas krig. Det vore kitsligt att här anmärka att jag nog inte vet så mycket om världen. I jämförelse med de ringochvinn-program som många kanaler sänder ut när de inte har något annat att visa, är myrornas krig kvalitets-TV. Jag vet dock inte vem som vinner - de vita eller de svarta? (Finns det vita myror?) En god vän till mig hade en teori om att de svarta vann (tror jag) men jag minns inte riktigt varför. Om han läser detta kan han kanske återupplysa mig. För mig brukade kriget alltid sluta med att en hallåa dök upp och konstaterade att Rapport skulle börja om ett par minuter.

I och med digital-TV-övergången tycks striderna mer eller mindre ha upphört, men det jag beskriver ovan kan med internets hjälp enkelt simuleras genom att först besöka denna webbsida och därefter denna. (Även människor med stor tidsbrist kan utan risk genomföra övningen. Den är inte särskilt rolig och därför knappast beroendeframkallande).

Tre tankar om TV. Första tanken. Tid.

Tidsslöseri borde inlägget kanske ha hetat, men det är för sent att ändra (Nä, det är det inte, men det hör ju till numera att in absurdum försvara allt felaktigt man sagt, med motiveringen att "jag har sagt det, och det står jag för", hur dumt det än är).

Man kan hävda att TV-tittande som sådant är tidsslöseri. Det tycker inte jag. Dock finns det en hel del i TV som är slöseri med tittarnas tid. Dålig kvalitet är en sak, men program som man inte tycker om behöver man ju inte se. Reklam är irriterande och får mig ofta att tappa tråden i program men trots allt en förutsättning för att vissa kanaler skall förbli "gratis".

Det verkligt störande tidsslöseriet sker istället inne i program som egentligen är bra. I Sveriges mest sedda nyhetsprogram går mycket tid åt till upprepningar. Först, en stund innan programmet börjar, dyker programledaren upp i rutan och berättar vilka nyheter som kommer att tas upp. När nyheterna börjar på riktigt drar de samma rubriker en gång till. Sedan drar de lite snabbt nyheterna för att hinna med en sammanfattning av vad som sagts. Hur kort minne tror de att människor har? Programmet, som är en halvtimme långt, är ju i sig en sammanfattning av de viktigaste(?) händelserna i Sverige och världen.

Mer komiskt på samma tema blir det i inredningsprogram som "Äntligen hemma". Där får man först veta vad som kommer att hända i programmet som helhet. Sedan fixar och donar de olika programledarna lite innan det är dags för reklam. Men före reklamen har man sprängt in en liten snutt om vad som kommer att hända efter pausen. Efter reklamen drar man gärna också lite snabbt vad som hände före pausen. Så håller det på, så när man i sistasjoket visar när familjen/paret/Robinson-Osborn kommer in och talar om hur fiiint det har blivit har tittarna redan sett detta jubel en tre-fyra gånger. Sedan avslutas programmet med att de medverkande ger sig själva och varandra beröm för vad de har åstadkommit, vilket i mitt tycke är ytterligare en form av tidsslöseri. Det blir ju ofta rätt bra, men varför inte låta tittarna dra den slutsatsen själva? Tiden som sparas kan ju läggas på de handgripliga tips till hemfixare och amatörinredare, vilka numera sällan hinns med.

Min favorit när det gäller kvalificerat tidsslöseri är ändå redovisningen av räntan. Den långa och den korta, ni vet. Som en nationalekonomisk version av "Helan & Halvan" har den sin plats i varje nyhetsprogram med självaktning. Och jag förstår inte. Varför måste vi veta hur höga marknadsräntorna är och värdet pådollarn varje dag? Vad ska vi göra med informationen att de stigit eller sjunkit med 0.05% sedan igår? Är det inte en icke-nyhet? Vore det inte bättre att spara krutet tills dess att det verkligen händer något drastiskt med räntan och fördjupa sig i vilka konsekvenser det har, och därmed ge plats andra nyheter i de dagliga sändningarna? Jag menar, de personer som verkligen behöver veta exakt hur det går med räntan sitter knappast och väntar på Rapport ellerA-ekonomi för att få veta...

Om man nu kommer till rätta med allt tidsslöseri, vad ska man göra med all tid som blir över. Bättre och mer innehållsrika program, förhoppningsvis. Blir det mer tid över kan man kanske lägga in någon bra TV-serie på vettig sändningstid. Igår lyckades jag äntligen se ett helt avsnitt av "Studio 60on the Sunset Strip" på SVT , en serie av skaparen till "Vita huset". Den senare är i mitt tycke kanske den bästa och mest välgjorda TV-serie som gjorts. "Studio 60..." har fått en del dålig kritik och lades ner i USA efter första säsongen, men jag tycker att den är ganska bra. Produktionen av ett humorprogram är väl inte lika spännande som det som händer i Vita huset och "Studio 60.." känns väl inte angelägen och lärorik. Men ändå. Dialogen är välskriven och rolig. Det gillar jag. Bra dialog kan lyfta vilken film eller serie som helst. Gamla klassikern "Casablanca" vore inte mycket utan den rappa dialogen och de skickligt skrivna replikerna i den annars ganska mediokra "Gilmore Girls" kunde få en att fastna framför ett och annat avsnitt. Kan man tänka.