En dag i juni (om en dag i maj)

Juni har kommit. Jag har varit och hämtat ut ersättning för tågförseningen som drabbade mig (ja, andra också, men jag fick bara ersättning för min del) i början av maj. "Sprechen Sie Englisch?" frågade jag vänligt i biljettluckan. "Deutsch!" var det koncisa svaret, så jag mumlade något om "Verspätung" och lämnade fram biljetten och ett formulär man måste fylla i. "Frühling-Spezial" (en rabatterad vårbiljett), flinade järnvägstjänstemannen hånfullt och var på väg att lämna tillbaks biljetten och avspisa mig när han hindrade sig och självsäkert, som i förbigående, frågade sin kollega om det var någon förseningsersättning för sådana biljetter. Till hans förvåning var kollegan av en annan uppfattning: "Fem euro får man alltid i sådana fall, menade hon". Jag hade räknat med mer, men fem euro är ju bättre än ingenting. Tänkte jag. Modfälld satte sig järnvägstjänstemannen att mumla och slå i datorn en stund tills han insåg att mitt ärende vida översteg vad han kunde klara av. Han gick och rådfrågade sin chef. Han kom tillbaka efter en stund, mumlade ett tag till och gav mig sedan €9,80 i form av ett presentkort hos Deutsche Bahn. Med ett par överordnade till hade jag nog haft chans på full återbetalning plus en modelljärnväg och en sån där liten spade som stinsarna brukade ha när de vinkade iväg tågen. Men jag hade inte tid att ta ärendet vidare. Lunchrasten var slut.