"Idrott är att hinna före till ett fånigt litet snöre"
Jag fascineras av de flesta idrotter. Om det är sport på TV, och jag inte har något bättre för mig, tittar jag gärna på den (detta bevisas av att jag skriver detta inlägg medan jag tittar på en eftersändning av dubbelfinalen i Stockholm Open). Några grenar är emellertid alltför intellektuellt utmanande för mig. En av är den där ett gäng islänningar (varav de flesta tycks heta Gunnar Gunnarson) kör upp ur och ner i ett grustag med specialbyggda bilar. Den sändes för några år sedan regelbundet på Eurosport, men distribueras förmodligen numera endast 'on demand' till riktiga konnässörer.
Lite mer begripligt för mig är det när man tävlar i att såga alternativt hugga sönder stora stockar (Eurosport igen). Jag kan förstå vad de gör, men har svårt att uppbåda intresse. För mig är det kanske alltför hushållsnära - som att göra gräsklippning till OS-gren eller arrangera VM i Att Vispa Grädde.
Nåväl. För många är dessa grenar kanske lika intressanta som till exempel fotboll, oavsett vad man tycker om den senare. Jag ska inte uppehålla mig vid detta.
Istället vill jag uppmärksamma ytterligare en idrottsgren som årligen besegrar mitt intellekt. När Svenska Akademiens ständige sekreterare avslöjar årets vinnare går tydligen startskottet för en inofficiell tävling i att få tag i något från författarens produktion. Men - varför så bråttom? En nobelpristagares böcker brukar ju tryckas om i stora upplagor, så att få tag i ett exemplar kan inte vara så svårt. En mer givande sport vore ju att lägga beslag på en bok av någon av de i landet ganska okända författare som bokhandlarna lagt fram i förhoppningen att de skulle vinna. Innan de stuvas undan till nästa år, för att ge plats åt en hyllvägg där de tre senaste svenska deckarna visas. I 3 x 250 exemplar.
I år ska ju Doris Lessing få priset. Hon är ytterligare en författare jag bara hört talas om, men inte läst något av. Av alla litteraturpristagare har jag bara läst något tiotal (att ha sett Djungelboken på film räknas inte som att ha läst Kipling). Det kanske borde åtgärdas. Inte som idrott, alltså, utan för att många som fått priset lär ha varit riktigt bra på att skriva.
4 kommentarer:
Hade nästan gett upp efter att ha tittat in här på din blogg så många gånger och bara hittat gamla inlägg... Kul att du nu börjat skriva igen!
Vill också uppmärksamma dig på den fantastiska sporten rullskidskytte... Jepp, jag är också hemma och fastnar framför tv:n lite för mycket ibland... *ler*
Instämmer med föregående skrivare... jag har ju inte varit inne och tittat på ett tag, eftersom du inte hade skrivit på så länge, och nu till min stora glädje (jo, jag började fnissa här vid skrivbordet så att kollegan bredvid frågade vad det var med mig) ser jag att du skriver igen! Hurra! VM i att vispa grädde... det kanske vore nåt? Titta på stockarna som huggs och sågas tycker jag faktiskt är lite spännande i alla fall... det går så fort!
Malin:
Hoppas det är bra med dig och den lilla. Jag tror och hoppas hon distraherar dig mycket, så att du slipper all erbarmlig dag-tv...
Tyvärr har jag inte Eurosport här hemma, så jag missar alla stora sportögonblick. Jag såg dock häromdagen att skidskyttelandslaget var i Ruhpolding och tränade på hjul. Men det finns alltså tävlingar också?
Jepp, jag zappade förbi en tävling för ett tag sedan. Stannade inte så länge på kanalen, men tllräckligt länge för att lära mig att de har speciella ställningar att stå i när de skjuter stående så att de inte rullar iväg...
Skicka en kommentar